Tarotkorts ceremoni

Mitt hem ser nog inte så mycket annorlunda ut än de flesta andras. Alla har vi våra lådor som vi gömmer små hemligheter i och packar ner prylar i som ingen annan behöver se eller besväras av. Även jag har sådana, och kanske några extra till och med. När jag får besök av någon som vill ta hjälp av min intuitionsförmåga eller helt enkelt bara vill bli spådd så utför jag en liten seans innan nya energier tas emot i mitt hem.

Jag renar rummet med salvia och plockar fram fem kortlekar som jag haft i månskensljus innan besöket kommer inför avtalad tid. Detta är en ceremoni som är viktig för mig. Mitt sätt att arbeta med detta på är förmodligen som för de flesta andra, helt unik och anpassad helt efter hur jag jobbar.
Det tycks inte finnas manualer eller instruktionsböcker som kan anammas inom detta område. Alla gör vi lite olika.

Kortlekarna plockas fram och placeras på bordet där besöket sedan kan välja den lek som lockar, pockar och ropar mest. Jag sprider ut hela leken på bordet, hullerombuller, och rör om. Sedan samlar jag ihop korten, vissa upp och ner, och hon/han får blanda dem. Kupera och vaska på vilket sätt som känns bekvämt. Sedan kuperas korten tre gånger och där är det stopp. Där börjar jag läggningen.

Min första tarotlek köpte jag när jag var i 20-årsåldern. Sedan blev det en till och en till och några till därefter. Det är ett fantastiskt redskap att ta hjälp av för att få svar på snabba frågor. Det tog mig många år att lära mig hur man använder dem.
Är du nyfiken och vill lära känna dig själv på ett nytt sätt, lite mer på djupet, så har du stor hjälp av att använda tarotkort. De erbjuder en spännande resa in i ditt inre …

En viskning

Jag satt och mediterade. Eller snarare halvlåg i min soffa där jag har mina filtar, scarfs och tyger i alla möjliga material och färgskalor. Färg är viktigt i mitt liv och jag kan inte tänka mig att bo i ett vitt hem. Väggar kan delvis få vara vita men då behövs färg i allt annat runtomkring mig. Detta har jag fått lära mig beror på att jag har en gammal själ – mitt inre behöver turbulens av olika mönster för att må bra. Hela färgspektrat värmer mig.

Jag låg och lapade in den vilsamma stunden och njöt av att borra in min kropp i allt det mjuka, som att vistas i en trygg harmonisk livmoder. Där låg jag när det plötsligt kändes som en frans kittlade på mitt ben, och sen vandrade vidare till det andra benet, för att sedan vända åter och kittla lite längre ner på det första benet. Jag öppnade ögonen och strök mig med handflatan rent reflexmässigt över båda benen för att skaka av mig det som kittlades. Jag såg inga fransar eller nåt som störde. Jag lutade mig bakåt igen och slappnade av på nytt.
Fåglar kvittrade långt bort i periferin och jag kände doften av mina Nag Champa rökelser av och till. Då svepte en skugga förbi fast jag hade ögonen stängda. Om ljuset är starkt utifrån så kan jag ibland se rörelser även om jag blundar. Det var det som hände nu.

Jag vaknade till och min vilsamma dvala bröts mot klarvakenhet. Jag tittade efter vad det var som rört sig och såg att ett blad från en av mina orkideér i fönstret hade tappat ett blad som nu låg på golvet. Jag tänkte att det nog var det jag sett men bestämde mig för att nu var det dags att göra nåt annat istället.

När jag skulle resa mig upp ur soffan så råkade jag glida ner med ena handen mellan soffdynorna och komma åt något som låg där. Jag grävde mig ner för att få tag i det kalla föremålet och där låg en kristall som jag förmodligen tappat bort när jag gett healing någon gång för länge sedan. Jag förvånades av att den dök upp just nu och inte då jag städat och dammsugit soffan eller så. Den hade säkert legat där länge. Jag lyfte upp dynan för att se om det fanns fler som jag slarvat bort och då sa en röst till mig; ” Den är din, den är till dig!”. Detta stoppade mig helt och jag knöt kristallen i min hand för att värma den. Jag höll den tills den fått min kroppstemperatur och tittade sedan på den.

Mina vänner ger mig ofta små gåvor och presenter i form av just kristaller, rökelser och andligt spirituella saker. Vilket jag självklart är tacksam och lycklig för. Och just denna sten hade jag fått i present av en vän. Jag ringde upp henne och berättade vad som hänt och fick veta att en släkting till henne hade gått bort samma dag. Hon behövde prata med någon och jag råkade höra hennes tanke.

Jag lyssnade och tog del av det hon hade att berätta samtidigt som jag kramade kristallen och sände lite av hennes egen energi tillbaka till henne.

En svart natt i källaren

Solens strålar lyste upp grenverken i smaragdgrön nyans och växte sig allt längre och längre ut på backen. Jag satt med min kaffekopp på betongtrappan och lyssnade till tystnaden i skogen men hörde så mycket mer än fågeltrumpetande och sus i grenverken. Det var en morgon, som vilken som helst, men där jag hade haft en dålig nattsömn – vilket inte hör till ovanligheterna. Min nattdröm hade inte väckt mig men den kändes obehaglig och störde min vila då den var blodig och mörk.

Jag hade drömt att jag befann mig i källaren i vårt föräldrahus. Jag gick nerför källartrappan som jag tolkade som att den såg ut som den gjorde i verkligheten också. Jag var ensam och skulle leta efter något. Minns ej vad. Det var helt svart och bara några få ledljus gav mig visning åt vilket håll jag skulle gå. Jag gick och gick och den lilla hallen blev plötsligt mycket lång, men jag stod fortfarande alldeles under trätrappan som jag gått nerför.

Jag såg en hög med prylar och gick fram för att se om det var det jag letade efter. Jag gick fram till högen och gick runt den. På andra sidan visade sig ett huvud som dök upp ur en kartong. Jag blev förstelnad och stannade till men var ändå fortfarande alldeles för nyfiken för att springa upp. Jag gick vidare men i drömmen kunde jag känna hur pulsen steg och hur skrämmande miljön var men jag fortsatte upptäcktsfärden i det svarta mörkret ändå. Fumlandes och trevandes bland kartonger och bråte.
I korridoren så syntes plötsligt dörrar av ladugårds typ. Det finns bara ett förråd i källaren i verkligheten men nu dök ett flertal upp och jag ville se vad som fanns bakom varenda en av dem. Jag kände inte igen miljön och ville veta vad som hänt i vår källare.

Bakom en dörr så fanns bara ett skräputrymme, fullt med prylar. En annan dörr ledde till ett litet rum där det stod en massa prydnadssaker och skräpade. I det tredje fanns en ny dörr.
Jag gick in i rummet och försökte öppna den lilla dörren som fanns där. Jag blev tvungen att sttälla mig på knä för att kunna kika in. Det var alldeles svart därinne så jag såg ingenting, men det kändes mjukt för mina knän så jag pressade mig igenom den lilla öppningen och tog mig in i utrymmet.
Nu pumpade hjärtat på mig ännu mer. Allt var svart men något lyste upp emellanåt och jag kunde se skepnader av varelser emellanåt. Jag grävde i högen av mjuk textil som jag satt på och trevade efter en vägg. När jag letat en stund så kom jag till ytterligare en dörr som var tung och svår att få upp men jag pressade med hela min kroppstyngd emot den och tänkte att det var då väl att jag alltid skulle behöva göra allt själv jämt.

När dörren åkte upp så förde den ett oerhört gnissel och skrammel så jag störde mig på oljudet. Vem som helst kunde ju höra att jag var där inne och smög. Jag öppnade dörren ändå, men irriterad, och handtaget var helt blött och kladdigt av nåt klet. Jag skyndade mig för att komma därifrån och kanske få ljus igen. Väl ute ur det lilla skrymslet så var jag helt blodig. Jag var tillbaka under trappan där jag kommit och huvudet låg kvar och bara hånlog mot mig där jag stod helt dränkt i blod och droppade rött.

Jag stod still och bara stirrade och då öppnades dörren upp till huset och där stod mina föräldrar. De sa åt mig att komma upp och där vaknade jag..
Det denna dröm ville berätta för mig rör mitt undermedvetna. Blodet är en form av rening och dem små utrymmena är sidor hos mig som jag nyligen börjat bekanta mig med men ännu inte accepterat. Dåliga egenskaper som jag började få insikt om att jag hade. Det är skrämmande att lära känna sig själv och att våga titta på hur sanningen faktiskt är, utan att försöka förmildra eller förtränga det smärtsamt sanna. Att mina föräldrar dök upp när drömmen var som värst tolkar jag som att det var min kvinnliga och manliga sida inom mig som tog parti för varann och samarbetade.

Drömmar säger så mycket mer än vad man kanske tror.