Spådom24.se

Det finns många vägar att gå i livet. Ibland blir valen för många eller så hittar man inte ett enda alternativ eller minsta lilla spår av idé. Då kan man få stor hjälp av att vara anonym och kontakta en helt opartisk människa som kan komma in med nya infallsvinklar. Och ännu mer fördjupade svar kan man få om man då kontaktar ett medium. Även jag är ibland i behov av att få en second opinion, ett andra svarsalternativ, för att våga ta det slutgiltiga beslutet i vissa svåra situationer. Ett medium öppnar nya dörrar och utmanar dina tankegångar på ett djupt plan. Du får kanske inte de svar du hoppats på eller önskat men de svar du behöver just nu! När du ringer mig så visar sig ett bildspel inom mig. Ibland stängs dörrar och det finns blockeringar men oftast kan jag vandra omkring som i ett stort bibliotek med information. Helt fantastiskt härligt spännande! Det händer att jag behöver ställa följdfrågor för att få klarhet i vissa bildspel som kommer till mig. Pusselbitarna hakar inte i varann jämt. Om bilderna är suddiga eller otydliga på annat sätt så tar jag hjälp av tarotkorten. Det kan jag göra ändå också, men huvudsakligen för att få in mer information och klarhet i hur din situation ser ut. Tarotkorten är en länk mellan dimensionerna så att säga och avslöjar det varken du eller jag kommit eller kommer till insikt om. Fascinerande! Jag finns att nås på spådom24.se. Kram //Cassandra

En svart natt i källaren

Solens strålar lyste upp grenverken i smaragdgrön nyans och växte sig allt längre och längre ut på backen. Jag satt med min kaffekopp på betongtrappan och lyssnade till tystnaden i skogen men hörde så mycket mer än fågeltrumpetande och sus i grenverken. Det var en morgon, som vilken som helst, men där jag hade haft en dålig nattsömn – vilket inte hör till ovanligheterna. Min nattdröm hade inte väckt mig men den kändes obehaglig och störde min vila då den var blodig och mörk.

Jag hade drömt att jag befann mig i källaren i vårt föräldrahus. Jag gick nerför källartrappan som jag tolkade som att den såg ut som den gjorde i verkligheten också. Jag var ensam och skulle leta efter något. Minns ej vad. Det var helt svart och bara några få ledljus gav mig visning åt vilket håll jag skulle gå. Jag gick och gick och den lilla hallen blev plötsligt mycket lång, men jag stod fortfarande alldeles under trätrappan som jag gått nerför.

Jag såg en hög med prylar och gick fram för att se om det var det jag letade efter. Jag gick fram till högen och gick runt den. På andra sidan visade sig ett huvud som dök upp ur en kartong. Jag blev förstelnad och stannade till men var ändå fortfarande alldeles för nyfiken för att springa upp. Jag gick vidare men i drömmen kunde jag känna hur pulsen steg och hur skrämmande miljön var men jag fortsatte upptäcktsfärden i det svarta mörkret ändå. Fumlandes och trevandes bland kartonger och bråte.
I korridoren så syntes plötsligt dörrar av ladugårds typ. Det finns bara ett förråd i källaren i verkligheten men nu dök ett flertal upp och jag ville se vad som fanns bakom varenda en av dem. Jag kände inte igen miljön och ville veta vad som hänt i vår källare.

Bakom en dörr så fanns bara ett skräputrymme, fullt med prylar. En annan dörr ledde till ett litet rum där det stod en massa prydnadssaker och skräpade. I det tredje fanns en ny dörr.
Jag gick in i rummet och försökte öppna den lilla dörren som fanns där. Jag blev tvungen att sttälla mig på knä för att kunna kika in. Det var alldeles svart därinne så jag såg ingenting, men det kändes mjukt för mina knän så jag pressade mig igenom den lilla öppningen och tog mig in i utrymmet.
Nu pumpade hjärtat på mig ännu mer. Allt var svart men något lyste upp emellanåt och jag kunde se skepnader av varelser emellanåt. Jag grävde i högen av mjuk textil som jag satt på och trevade efter en vägg. När jag letat en stund så kom jag till ytterligare en dörr som var tung och svår att få upp men jag pressade med hela min kroppstyngd emot den och tänkte att det var då väl att jag alltid skulle behöva göra allt själv jämt.

När dörren åkte upp så förde den ett oerhört gnissel och skrammel så jag störde mig på oljudet. Vem som helst kunde ju höra att jag var där inne och smög. Jag öppnade dörren ändå, men irriterad, och handtaget var helt blött och kladdigt av nåt klet. Jag skyndade mig för att komma därifrån och kanske få ljus igen. Väl ute ur det lilla skrymslet så var jag helt blodig. Jag var tillbaka under trappan där jag kommit och huvudet låg kvar och bara hånlog mot mig där jag stod helt dränkt i blod och droppade rött.

Jag stod still och bara stirrade och då öppnades dörren upp till huset och där stod mina föräldrar. De sa åt mig att komma upp och där vaknade jag..
Det denna dröm ville berätta för mig rör mitt undermedvetna. Blodet är en form av rening och dem små utrymmena är sidor hos mig som jag nyligen börjat bekanta mig med men ännu inte accepterat. Dåliga egenskaper som jag började få insikt om att jag hade. Det är skrämmande att lära känna sig själv och att våga titta på hur sanningen faktiskt är, utan att försöka förmildra eller förtränga det smärtsamt sanna. Att mina föräldrar dök upp när drömmen var som värst tolkar jag som att det var min kvinnliga och manliga sida inom mig som tog parti för varann och samarbetade.

Drömmar säger så mycket mer än vad man kanske tror.