En dröm

Jag fick en fråga kring en nattdröm. Hon hade fått ett telefonsamtal, i drömmen, och svarat. Men det var ingen där, hon ropade och ropade för det hördes ljud men ingen hörde hennes rop. Drömmen förändrades och plötsligt fick hon ett samtal, fast hon redan satt i telefon. Hon svarade men hann inte säga något innan några röster hördes som pratade om henne.

Rösterna sa elaka saker och klagade på hur hon hade betett sig i någon situation och hur hon borde ha gjort. Rösterna pratade sinsemellan som om de pratade med varandra i en konferens.

Drömmen blev alltmer smärtsam att lyssna på, men hon kunde inte stänga av ljudet. Hon lade ifrån sig telefonen men de fortsatte mata henne med alla dessa negativa elakheter mot henne. En röst sa till en annan att hon dessutom borde tänka över hur hon ser ut nuförtiden, att hon hade blivit tjock och ofräsch. Sedan sa en annan att hon inte förtjänade något bättre heller så som hon hade agerat etc etc.

Det knastrade till och hon vaknade mitt i drömmens elakheter. Den första reaktionen hon hade var att se om telefonen fortfarande var på och domderade mot henne. Drömmen hade varit så verklig att den fortfarande kontrollerade henne även när hon vaknat ur den.

En tolkning av denna kan vara just de dialoger vi för med oss själva hela dagarna. Att vi fått nog av rösterna vi matar oss själva med. Vi kan inte stänga av dem. Rösterna sa bara elaka saker och det var flera personer som klagade och kritiserade, men i verkligheten förmodligen bara ens egna röster.

Det var både manliga och kvinnliga röster och det kan tolkas som både den manliga mer dominanta samt den kvinnliga, mer vårdande sidan inom oss som egentligen samarbetade.

Det manliga och den kvinnliga har hittat en balans och kommunicerar med varandra jämlikt. Även om budskapet var elakt så fanns en dialog. Sedan kan elakheterna bara vara en signal om att man behöver stänga av dessa röster, vilket hon ju försökte genom att stänga av telefonen men det gick inte. Dialogerna fortsatte mot hennes vilja.

Drömmen ville tala om för henne att sluta kritisera sig själv, att det var nog nu. Hon mådde dåligt av rösterna och trodde den fortfarande pågick efter hon vaknat ur den, vilket kan tolkas som en rädsla att rösterna fortfarande styr och kontrollerar hennes liv. Drömmen fick henne att må dåligt och hon intalade sig att elakheterna var andras upplevelse av henne och en sanning. Hon kände ångest, skuld, skam och rädsla. Och det kan tolkas som att dessa känslor är de hon brottas mest med i livet just nu och behöver rannsakas för att gå vidare. Att värdesätta sig själv mer och inte vara så självanklagande.

Obehaglig dröm, men med ett konstruktivt positivt budskap, att stänga av och släppa taget helt enkelt. Kram//Cassandra

Ugglan

Ugglan har associerats med visdom, lärande och gudomlighet sedan gammalt. Den är också en nattvarelse. Den är ljudlös och mycket vaksam och försiktig. De hedniska gudinnorna Mari och Lilith var nästintill sammankopplade med ugglan.

I den grekiska och romerska mytologin så var Athena och Minerva det också. Athena kunde avbildas med ett ansikte av en uggla. Indianerna har kallt ugglan för nattörnen.

Ugglan anses ha en kraftfull magi. Den dyker upp med budskap i drömmar, meditation och visar sig även fysiskt med sin egen närvaro. Den är en utomordentlig vägledare. Pålitlig. Ugglan ses som en himmelens gestalt och står för frihet, magi, visdom, dimensionsfärder, lärande och som följeslagare. Den ser i mörker och är en budbärare, står för månmagi och kommer med visdom inför förändringar i livet. Sann vishet har inte med intellekt och förnuft att göra. Lyssna till din intuition!

Ugglan står också för transformation och den inre visdomen, för i mörkret finns drömmar och mysticism. Mörkret var skrämmande och ugglan väckte rädsla då den kunde se klart där det var svart. Så budskapet den för med sig är att dina insikter blir skarpa, trots mörker, och mycket djupgående förståelse.

Klok som en uggla! Kram//Cassandra

En svart natt i källaren

Solens strålar lyste upp grenverken i smaragdgrön nyans och växte sig allt längre och längre ut på backen. Jag satt med min kaffekopp på betongtrappan och lyssnade till tystnaden i skogen men hörde så mycket mer än fågeltrumpetande och sus i grenverken. Det var en morgon, som vilken som helst, men där jag hade haft en dålig nattsömn – vilket inte hör till ovanligheterna. Min nattdröm hade inte väckt mig men den kändes obehaglig och störde min vila då den var blodig och mörk.

Jag hade drömt att jag befann mig i källaren i vårt föräldrahus. Jag gick nerför källartrappan som jag tolkade som att den såg ut som den gjorde i verkligheten också. Jag var ensam och skulle leta efter något. Minns ej vad. Det var helt svart och bara några få ledljus gav mig visning åt vilket håll jag skulle gå. Jag gick och gick och den lilla hallen blev plötsligt mycket lång, men jag stod fortfarande alldeles under trätrappan som jag gått nerför.

Jag såg en hög med prylar och gick fram för att se om det var det jag letade efter. Jag gick fram till högen och gick runt den. På andra sidan visade sig ett huvud som dök upp ur en kartong. Jag blev förstelnad och stannade till men var ändå fortfarande alldeles för nyfiken för att springa upp. Jag gick vidare men i drömmen kunde jag känna hur pulsen steg och hur skrämmande miljön var men jag fortsatte upptäcktsfärden i det svarta mörkret ändå. Fumlandes och trevandes bland kartonger och bråte.
I korridoren så syntes plötsligt dörrar av ladugårds typ. Det finns bara ett förråd i källaren i verkligheten men nu dök ett flertal upp och jag ville se vad som fanns bakom varenda en av dem. Jag kände inte igen miljön och ville veta vad som hänt i vår källare.

Bakom en dörr så fanns bara ett skräputrymme, fullt med prylar. En annan dörr ledde till ett litet rum där det stod en massa prydnadssaker och skräpade. I det tredje fanns en ny dörr.
Jag gick in i rummet och försökte öppna den lilla dörren som fanns där. Jag blev tvungen att sttälla mig på knä för att kunna kika in. Det var alldeles svart därinne så jag såg ingenting, men det kändes mjukt för mina knän så jag pressade mig igenom den lilla öppningen och tog mig in i utrymmet.
Nu pumpade hjärtat på mig ännu mer. Allt var svart men något lyste upp emellanåt och jag kunde se skepnader av varelser emellanåt. Jag grävde i högen av mjuk textil som jag satt på och trevade efter en vägg. När jag letat en stund så kom jag till ytterligare en dörr som var tung och svår att få upp men jag pressade med hela min kroppstyngd emot den och tänkte att det var då väl att jag alltid skulle behöva göra allt själv jämt.

När dörren åkte upp så förde den ett oerhört gnissel och skrammel så jag störde mig på oljudet. Vem som helst kunde ju höra att jag var där inne och smög. Jag öppnade dörren ändå, men irriterad, och handtaget var helt blött och kladdigt av nåt klet. Jag skyndade mig för att komma därifrån och kanske få ljus igen. Väl ute ur det lilla skrymslet så var jag helt blodig. Jag var tillbaka under trappan där jag kommit och huvudet låg kvar och bara hånlog mot mig där jag stod helt dränkt i blod och droppade rött.

Jag stod still och bara stirrade och då öppnades dörren upp till huset och där stod mina föräldrar. De sa åt mig att komma upp och där vaknade jag..
Det denna dröm ville berätta för mig rör mitt undermedvetna. Blodet är en form av rening och dem små utrymmena är sidor hos mig som jag nyligen börjat bekanta mig med men ännu inte accepterat. Dåliga egenskaper som jag började få insikt om att jag hade. Det är skrämmande att lära känna sig själv och att våga titta på hur sanningen faktiskt är, utan att försöka förmildra eller förtränga det smärtsamt sanna. Att mina föräldrar dök upp när drömmen var som värst tolkar jag som att det var min kvinnliga och manliga sida inom mig som tog parti för varann och samarbetade.

Drömmar säger så mycket mer än vad man kanske tror.