Färglös kärlek

Hur vet vi när  det rör sig om genuin kärlek? ger vi själva av den äkta varan?!

Det händer ganska ofta att jag hittar hjärtan av olika slag. Detta hittade jag när jag hämtade min post i förra veckan. En liten hjärtformad mossbit som förmodligen flugit ner från taket. Dessa hittegods ses ofta som omen av olika slag. Att hitta en fjäder betyder att en ängel är nära till exempel.

Att hitta hjärtan anses betyda att det finns massor med kärlek runtomkring oss. Vi behöver bara tillåta oss känna den.

Relations- och kärleksfrågor är mycket vanliga för oss mediala. Hur går det med förhållandet? är han kär i mig? älskar han mig fortfarande? när kommer min stora kärlek in i mitt liv? varför har han tagit avstånd från mig, älskar han mig inte längre? han sa han skulle ringa men har inte hört av sig ännu, när ringer han? etc etc.

Vi söker kärlek, vi saknar kärlek, vi väntar på kärlek och vi kräver till och med kärlek ibland.

Detta är smärtsamt och skapar ångest, frustration, stress, ilska, rädsla och ibland även svartsjuka. Vi kan inte kontrollera andra människor. Vi har inte rättighet att kräva kärlek av en annan människa. Detta kaos av oro och grubblerier som dessutom skapar en cocktail av plågsamma känslor inom oss gör att vi mår dåligt. Vi vill ha något som vi inte får eller har fått. Eller så orkar vi inte vänta på att få det helt enkelt.

Det vi behöver och det vi vill ha är två skilda saker. Vi behöver ge oss själva den kärlek vi kräver att någon annan ska ge oss istället. Vi vill ha kärleken serverad till oss. Vi kräver den av andra.

När vi litar på universum, älskar oss själva som den vi är och känner tillit till livet så kräver vi inte den från andra längre. Den kommer till oss och är äkta. Inget vi behöver jaga, tvinga kvar eller låsa fast. Vi respekterar livet och får det vi själva ger. Den kommer till oss i samma ögonblick som vi respekterar oss själva och andra. Kärlek som är konstlad, pålimmad eller oäkta är färglös. Den är falsk och livlös. Det är en form av kärlek vi ändå inte vill ha i våra liv. Vi försöker blåsa liv i något som inte finns eller någonsin kanske ens funnits. Det döda går inte få levande igen. Vi behöver den äkta som lever och växer sig allt starkare.

Vi behöver sluta jaga den färglösa kärleken och vänta in den äkta istället. Den som inte är smärtsam eller gör ont utan bara finns, är och gör gott i vårt inre. Den finns, om vi bara har tålamod att vänta. Kram//Cassandra

Leave a Reply

Be the First to Comment!

avatar
  Subscribe  
Notify of