Vänd ryggen mot mörkret

Kallt, mörkt och påträngande – så kan livet kännas ibland. Skrovligt och omedgörligt. Så beskrev en kvinna sitt liv för mig en gång för länge sedan. Hon hade upplevt många vedervärdiga händelser i sitt liv och hade svårt att kliva ut ur sin sfär för att bryta det minst lika förlamande beteendet som hon lagt till med. Hon hade en genuin önskan om att gå vidare och börja ta för sig av livet igen. Men krafterna räckte inte till. Så fort hon påbörjade minsta förändring så rasade hon ner i avgrunden på nytt. Nya deprimerande händelser skedde runtomkring henne och hon tappade fotfästet gång på gång. Som hon själv uttryckte det som; jag måste vara otursförföljd och aldrig vara ämnad att få bli lycklig. Det finns inget hopp.

Hon sökte sig till mig med en önskan om att det fortfarande ändå kanske fanns lite hopp, helt enkelt. För att göra en lång berättelse kort så gällde hennes fråga till mig varför hon fått utstå så många prövningar och om det fanns något hon kunde göra för att påverka detta elände att fortgå.

På något sätt så hade hon redan där sagt stopp för denna nedåtgående spiral, men utan att veta om det. I och med att hon sökte sig utåt för att be om hjälp så bröt hon sina tidigare invanda mönster och blickade framåt. Hon stod inte längre och stampade på samma plats, låst och blockerad för det främmande. Hon letade sig till den personen som skulle ge henne det svaret hon behövde, inte det svaret hon ville ha. Hon hade kunnat vända sig till sina vänner eller bekanta men valde det främmande, nya och utmanande.

När jag upplyste henne om allt detta så såg jag i hennes ögon hur hela hennes väsen stannade upp och hur hon hämtade andan för att efter en stund tacka mig för hjälpen. Då blev jag stum och lika stilla som hon nyss varit. Det kom som en överraskning även för mig, att det var det svaret hon gått och väntat på egentligen. Det som hände var att hon gått länge, flera år, på att få sin egen insikt bekräftad – att det var dags att prova nya vägar. Hon hade väntat och väntat och nu fick hon den. Hon berättade att hennes bokstavligen blytunga smärta inuti lämnades kvar på den platsen där hon stod och att hon nu kunde gå vidare i livet och fortsätta våga mer. Innan hon gick så tasslade jag ner en liten bergskristall i hennes jackficka, som en extra liten boost i hennes väg för framtiden. Helt underbart spännande att arbeta med människor. Kram//Cassandra

Flexibelt sinne

Vi är alla beskyddade. Våra energier är inte konstanta utan går upp och ner och är starka ibland och mindre kraftfulla andra stunder. Men vi är ändå beskyddade och då av andra kraftfält. Vissa kallar dessa för magnetfält och andra benämner dem som våra skyddsänglar. Jag väljer att använda alla tänkbara alternativa namn beroende på vilken typ av situation som råder och vilken typ av energi som eftersöks. Vilken term man använder sig av är egentligen inte det väsentliga här tänker jag, utan snarare konstaterandet av att dem finns där. Även hos dig! Ärkeängeln Michael är den som är högst av de alla. Han är en beskyddare och en guide. Han guidar även de andra änglarna. Det detta kortet vill säga dig, så som jag tolkar det, är att du är på god väg att nå dina mål. Men du behöver öppna upp dig och tillåta dig vara flexibel i dina tankar och ditt sinne för att inte vara blockerad när möjligheter och dörrar står öppna för dig. Lyssna och var vaken. Följ dina känslor och lita på ditt beslut fullt ut, utan tvivel. Du är på god väg men kanske bromsar dig själv ibland. Tillåt mer flexibilitet i ditt liv. Ärkeängeln Michael guidar dig åt rätt håll men du behöver själv öppna dörrarna och våga ta klivet ut. Budskapet kortet vill säga är kort och gott att drömmen om din livskarriär är meningen med livet. Kram//Cassandra

Spirituellt altare

De flesta av oss har hittat en egen liten plats i hemmet där vi trivs extra ordinärt bra. Vi känner att det är varma energier, lugnt och harmoniskt där och vi dras dit när vi vill vara ifred eller bara hämta kraft. En sån plats har jag också. Jag har liten sektion i min bostad där det är mörkare och väggarna ligger tätare inpå. Som ett glömt utrymme ungefär, där arkitekten en gång kanske tänkte sig en walk-in-closet en stor garderob eller liknande. Där har jag byggt upp ett altare, eller egentligen så använder jag mig av terminologin av att det är ett stilleben. Då det är fyllt av alla möjliga olika vackra föremål som jag samlat på mig genom åren. Den har växt och växt och blivit alltför stor att få med i en enda bild så jag städar undan vissa saker ibland och byter ut till nya fynd jag gjort och gör hela tiden. Livet är en process och för mig är förändringar bland det viktigaste som finns i livet. Man måste våga och man behöver ändra på saker för att få ny input till insikter och livsvärderingar. Dagarna och tiden går ändå framåt och man kan inget annat göra än att hänga på. Lika bra följa med i flödet och tillåta nya tankar, nya kunskaper och förändringar finnas till. Så jag har ett andrum där jag rensar mina tankar, möblerar om och drömmer mig bort nästan varje dag. Ofta gör jag några yogaövningar när jag ändå sitter där och är avslappnad. Jag kan varmt rekommendera både yoga, en harmonisk plats och att skapa sig ett litet altare med kristaller, ljus och vackra föremål. Som vanligt så finns här inga regler hur det ska se ut eller vad som är rätt eller fel, det är du själv som avgör. Det går att ha den gömd i ett skåp, bakom en gardin eller i en låda också om du känner att det blir för mycket saker framme. Så blev det för mig iallafall. Allteftersom den växte så fick den flytta på sig och nu har jag som sagt var nästan ett helt eget rum för mitt altare och min plats för energiladdning. Du kommer att få se fler bilder av min hemmamiljö här i bloggen och berätta gärna vad du vill veta mer om eller se mer av här. Kram//Cassandra

Spådom24.se

Det finns många vägar att gå i livet. Ibland blir valen för många eller så hittar man inte ett enda alternativ eller minsta lilla spår av idé. Då kan man få stor hjälp av att vara anonym och kontakta en helt opartisk människa som kan komma in med nya infallsvinklar. Och ännu mer fördjupade svar kan man få om man då kontaktar ett medium. Även jag är ibland i behov av att få en second opinion, ett andra svarsalternativ, för att våga ta det slutgiltiga beslutet i vissa svåra situationer. Ett medium öppnar nya dörrar och utmanar dina tankegångar på ett djupt plan. Du får kanske inte de svar du hoppats på eller önskat men de svar du behöver just nu! När du ringer mig så visar sig ett bildspel inom mig. Ibland stängs dörrar och det finns blockeringar men oftast kan jag vandra omkring som i ett stort bibliotek med information. Helt fantastiskt härligt spännande! Det händer att jag behöver ställa följdfrågor för att få klarhet i vissa bildspel som kommer till mig. Pusselbitarna hakar inte i varann jämt. Om bilderna är suddiga eller otydliga på annat sätt så tar jag hjälp av tarotkorten. Det kan jag göra ändå också, men huvudsakligen för att få in mer information och klarhet i hur din situation ser ut. Tarotkorten är en länk mellan dimensionerna så att säga och avslöjar det varken du eller jag kommit eller kommer till insikt om. Fascinerande! Jag finns att nås på spådom24.se. Kram //Cassandra

Egna tarotkort

Innan jag köpte mina första tarotkort så klippte och klistrade jag ihop mina egna. Som bokmärken typ, fast de hade budskap och betydelse. De var värdefulla för mig och jag höll de gömda och i säkert förvar. Jag var i tonåren och på den tiden så tog jag alla tillfällen i akt att spara de slantar jag hade och tillverkade det mesta som gick att fixa på egen hand istället. Det enda du behöver om du skulle vilja göra din egen kortlek är bilderna till de, lite kartong och tapetlim eller annan typ av klister som är enkel att jobba med. Tarotkorten finns att hämta fritt på PDF fil på nätet. Googla så hittar du. Annars går det ju såklart att låna en lek av någon och kopiera, helt enkelt. På det viset så lär du dig kortens betydelse på ett smidigt sätt också. Man blir tvungen studera korten ett efter ett under skapandeprocessen och ger de samtidigt lite kärlek och energi på vägens gång. Sedan har du en tarotlek som är laddad med dina energier och redo för bruk. Dra ett kort varje dag eller då du blir påmind om dem. När du tänker på dem så finns ett band mellan er och du kommer alltid få ärliga uppriktiga svar på dina frågor från korten. Prova! Lycka till! //Cassandra

Tarotkorts ceremoni

Mitt hem ser nog inte så mycket annorlunda ut än de flesta andras. Alla har vi våra lådor som vi gömmer små hemligheter i och packar ner prylar i som ingen annan behöver se eller besväras av. Även jag har sådana, och kanske några extra till och med. När jag får besök av någon som vill ta hjälp av min intuitionsförmåga eller helt enkelt bara vill bli spådd så utför jag en liten seans innan nya energier tas emot i mitt hem.

Jag renar rummet med salvia och plockar fram fem kortlekar som jag haft i månskensljus innan besöket kommer inför avtalad tid. Detta är en ceremoni som är viktig för mig. Mitt sätt att arbeta med detta på är förmodligen som för de flesta andra, helt unik och anpassad helt efter hur jag jobbar.
Det tycks inte finnas manualer eller instruktionsböcker som kan anammas inom detta område. Alla gör vi lite olika.

Kortlekarna plockas fram och placeras på bordet där besöket sedan kan välja den lek som lockar, pockar och ropar mest. Jag sprider ut hela leken på bordet, hullerombuller, och rör om. Sedan samlar jag ihop korten, vissa upp och ner, och hon/han får blanda dem. Kupera och vaska på vilket sätt som känns bekvämt. Sedan kuperas korten tre gånger och där är det stopp. Där börjar jag läggningen.

Min första tarotlek köpte jag när jag var i 20-årsåldern. Sedan blev det en till och en till och några till därefter. Det är ett fantastiskt redskap att ta hjälp av för att få svar på snabba frågor. Det tog mig många år att lära mig hur man använder dem.
Är du nyfiken och vill lära känna dig själv på ett nytt sätt, lite mer på djupet, så har du stor hjälp av att använda tarotkort. De erbjuder en spännande resa in i ditt inre …

En viskning

Jag satt och mediterade. Eller snarare halvlåg i min soffa där jag har mina filtar, scarfs och tyger i alla möjliga material och färgskalor. Färg är viktigt i mitt liv och jag kan inte tänka mig att bo i ett vitt hem. Väggar kan delvis få vara vita men då behövs färg i allt annat runtomkring mig. Detta har jag fått lära mig beror på att jag har en gammal själ – mitt inre behöver turbulens av olika mönster för att må bra. Hela färgspektrat värmer mig.

Jag låg och lapade in den vilsamma stunden och njöt av att borra in min kropp i allt det mjuka, som att vistas i en trygg harmonisk livmoder. Där låg jag när det plötsligt kändes som en frans kittlade på mitt ben, och sen vandrade vidare till det andra benet, för att sedan vända åter och kittla lite längre ner på det första benet. Jag öppnade ögonen och strök mig med handflatan rent reflexmässigt över båda benen för att skaka av mig det som kittlades. Jag såg inga fransar eller nåt som störde. Jag lutade mig bakåt igen och slappnade av på nytt.
Fåglar kvittrade långt bort i periferin och jag kände doften av mina Nag Champa rökelser av och till. Då svepte en skugga förbi fast jag hade ögonen stängda. Om ljuset är starkt utifrån så kan jag ibland se rörelser även om jag blundar. Det var det som hände nu.

Jag vaknade till och min vilsamma dvala bröts mot klarvakenhet. Jag tittade efter vad det var som rört sig och såg att ett blad från en av mina orkideér i fönstret hade tappat ett blad som nu låg på golvet. Jag tänkte att det nog var det jag sett men bestämde mig för att nu var det dags att göra nåt annat istället.

När jag skulle resa mig upp ur soffan så råkade jag glida ner med ena handen mellan soffdynorna och komma åt något som låg där. Jag grävde mig ner för att få tag i det kalla föremålet och där låg en kristall som jag förmodligen tappat bort när jag gett healing någon gång för länge sedan. Jag förvånades av att den dök upp just nu och inte då jag städat och dammsugit soffan eller så. Den hade säkert legat där länge. Jag lyfte upp dynan för att se om det fanns fler som jag slarvat bort och då sa en röst till mig; ” Den är din, den är till dig!”. Detta stoppade mig helt och jag knöt kristallen i min hand för att värma den. Jag höll den tills den fått min kroppstemperatur och tittade sedan på den.

Mina vänner ger mig ofta små gåvor och presenter i form av just kristaller, rökelser och andligt spirituella saker. Vilket jag självklart är tacksam och lycklig för. Och just denna sten hade jag fått i present av en vän. Jag ringde upp henne och berättade vad som hänt och fick veta att en släkting till henne hade gått bort samma dag. Hon behövde prata med någon och jag råkade höra hennes tanke.

Jag lyssnade och tog del av det hon hade att berätta samtidigt som jag kramade kristallen och sände lite av hennes egen energi tillbaka till henne.

En svart natt i källaren

Solens strålar lyste upp grenverken i smaragdgrön nyans och växte sig allt längre och längre ut på backen. Jag satt med min kaffekopp på betongtrappan och lyssnade till tystnaden i skogen men hörde så mycket mer än fågeltrumpetande och sus i grenverken. Det var en morgon, som vilken som helst, men där jag hade haft en dålig nattsömn – vilket inte hör till ovanligheterna. Min nattdröm hade inte väckt mig men den kändes obehaglig och störde min vila då den var blodig och mörk.

Jag hade drömt att jag befann mig i källaren i vårt föräldrahus. Jag gick nerför källartrappan som jag tolkade som att den såg ut som den gjorde i verkligheten också. Jag var ensam och skulle leta efter något. Minns ej vad. Det var helt svart och bara några få ledljus gav mig visning åt vilket håll jag skulle gå. Jag gick och gick och den lilla hallen blev plötsligt mycket lång, men jag stod fortfarande alldeles under trätrappan som jag gått nerför.

Jag såg en hög med prylar och gick fram för att se om det var det jag letade efter. Jag gick fram till högen och gick runt den. På andra sidan visade sig ett huvud som dök upp ur en kartong. Jag blev förstelnad och stannade till men var ändå fortfarande alldeles för nyfiken för att springa upp. Jag gick vidare men i drömmen kunde jag känna hur pulsen steg och hur skrämmande miljön var men jag fortsatte upptäcktsfärden i det svarta mörkret ändå. Fumlandes och trevandes bland kartonger och bråte.
I korridoren så syntes plötsligt dörrar av ladugårds typ. Det finns bara ett förråd i källaren i verkligheten men nu dök ett flertal upp och jag ville se vad som fanns bakom varenda en av dem. Jag kände inte igen miljön och ville veta vad som hänt i vår källare.

Bakom en dörr så fanns bara ett skräputrymme, fullt med prylar. En annan dörr ledde till ett litet rum där det stod en massa prydnadssaker och skräpade. I det tredje fanns en ny dörr.
Jag gick in i rummet och försökte öppna den lilla dörren som fanns där. Jag blev tvungen att sttälla mig på knä för att kunna kika in. Det var alldeles svart därinne så jag såg ingenting, men det kändes mjukt för mina knän så jag pressade mig igenom den lilla öppningen och tog mig in i utrymmet.
Nu pumpade hjärtat på mig ännu mer. Allt var svart men något lyste upp emellanåt och jag kunde se skepnader av varelser emellanåt. Jag grävde i högen av mjuk textil som jag satt på och trevade efter en vägg. När jag letat en stund så kom jag till ytterligare en dörr som var tung och svår att få upp men jag pressade med hela min kroppstyngd emot den och tänkte att det var då väl att jag alltid skulle behöva göra allt själv jämt.

När dörren åkte upp så förde den ett oerhört gnissel och skrammel så jag störde mig på oljudet. Vem som helst kunde ju höra att jag var där inne och smög. Jag öppnade dörren ändå, men irriterad, och handtaget var helt blött och kladdigt av nåt klet. Jag skyndade mig för att komma därifrån och kanske få ljus igen. Väl ute ur det lilla skrymslet så var jag helt blodig. Jag var tillbaka under trappan där jag kommit och huvudet låg kvar och bara hånlog mot mig där jag stod helt dränkt i blod och droppade rött.

Jag stod still och bara stirrade och då öppnades dörren upp till huset och där stod mina föräldrar. De sa åt mig att komma upp och där vaknade jag..
Det denna dröm ville berätta för mig rör mitt undermedvetna. Blodet är en form av rening och dem små utrymmena är sidor hos mig som jag nyligen börjat bekanta mig med men ännu inte accepterat. Dåliga egenskaper som jag började få insikt om att jag hade. Det är skrämmande att lära känna sig själv och att våga titta på hur sanningen faktiskt är, utan att försöka förmildra eller förtränga det smärtsamt sanna. Att mina föräldrar dök upp när drömmen var som värst tolkar jag som att det var min kvinnliga och manliga sida inom mig som tog parti för varann och samarbetade.

Drömmar säger så mycket mer än vad man kanske tror.