Illusioner

Att sitta, eller ligga, och känna in det som sker runtom är en form av meditation det med. Att vara närvarande i nuet och bara vara. Det låter enkelt men det är inte det för alla. Ofta börjar surret i huvudet att dra igång så fort det blir tyst, eller så börjar det klia i kroppen av att något måste hända. Men att lära sig och träna på att känna in livet är njutbart även det. Om man lär sig att kontrollera stunden.

När jag satt en dag vid strandkanten och tittade mig runt efter objekt att fotografera så tog jag lite foton bara på måfå. Hipp som happ. Utan att framtvinga någon särskild sekvens alltså. När jag väl satt med mina fotografier och fördjupade mig i ögonblicken på nytt, med nya ögon och nytt synsätt hemma så upptäckte jag en figur i vattnet. Vilket metaforiskt kan uttrycka sig som livet.

En illusion av ett helt landskap dök upp mitt framför mig. En glad figur står med ena armen uppsträckt och skapar nästan ringar på vattnet av att få min uppmärksamhet. Den tycks hålla en stav med en böjd krona på toppen. Figuren svävar och dansar fram mot mig. Den tycks vilja säga mig nåt. Men jag hör honom inte, jag ser honom inte, jag vet inte ens om honom- förrän jag kommit hem och då är det försent att följa scenariot som utspelar sig alldeles framför mina ögon. Livet som pågick.

Ser du figuren? ser du landskapet? ser du glädjen och lyckan i figurens approach? hör du hur du resonerar med dig själv i detta nu och tvivlar på det jag berättar om. Jag ser den inte, var är den? är det den i mitten tro? den fanns ju bara under 1 sek när fotot togs, etc etc.

Så som jag tolkar min värld och mina bilder är min sanning. Du tolkar den på ditt sätt och det är ditt. Det är ingen tävling, det finns inget rätt eller fel, alla har vi våra tolkningar som är korrekta för oss.

Ge dig själv en meditationsstund. Stäng av surret i huvudet. Lyssna in det som sker i nuet. Njut och ta vara på livet, inte bara då du mediterar!! Kram//Cassandra

Bildspråk

Eskapism är en form av dagdrömmeri, skulle man kunna säga. Mina bilder, filmer och energivågor som kommer till mig när jag ska hjälpa någon få svar på frågor, kan ses som en form av drömmar. Men verkliga. De visar sig som rullgardiner som åker ner, eller upp, ett efter ett. Ibland blir det svart. Ibland låser sig ridåerna. Och ibland kan jag kliva in ett helt landskap av världar. Det är sprakande färger som rör sig likt slöjmoln eller bara vita likt dimma som rör sig sakta framåt eller bakåt.

Det jag ser är egentligen energifält. Auran. Magnetismen runt människan. Vill du se din egen aura så kan du ställa dig med en spegel i handen och stå med ryggen mot en vit slät vägg. Titta in i din egen spegelbild i 3 minuter för att sedan sakta låta blicken stryka utmed ytterkanterna av din egen bild. Det kan ta några minuter innan du ser färgskiftningarna då man gärna börjar stirra ut i tomma intet istället för att verkligen låta ögat löpa fram och tillbaka över väggen bakom dig.

Ha tålamod! vilka färger ser du? och hur långt ut från din kropp går dem? ser du former eller är det som en regnbåge? Lila är den starkast vibrerande färgen och den färgen som de flesta människor har svårast att ta till sig och klä sig i. Ser du lila i din aura så är du mer spirituell än du tror. Kram//Cassandra