Sierska

Hej vänner,

Att vara sierska – det låter så mystiskt, trolskt och fördolt. Förmågan att sia är mycket mer jordnära än den traditionella bilden av en spådam, en kvinna som hukar över en kristallkula som hon stirrar stint in i, sittandes i ett rökelsefyllt rum, iklädd färgglada kläder och omgiven av kristaller och andra attribut.

Attributen och rökelsen hjälper visserligen koncentrationen då man spår, de skapar stämning för både sierskan och klienten, och kristaller har olika vibrerande energier som kan hjälpa till att rena atmosfären och att fokusera på siandet men till syvende och sist handlar det om förmågan att se de starkaste spåren av trolig utveckling utifrån kvantteori – vilken av multiversums vägar är troligast utifrån rådande kemi i livet? Vilka steg kan man ta för att komma på ett gynnsammare spår? Vad sker troligen då?

Men visst är siandet också mycket mystik: den rika symboliken på tarotkorten hjälper till att tolka de mer eteriska energierna kring det förgångna, nuet och troliga skeenden. Utan hjälpmedel och mystik skulle det vara lätt att missa de finare nyanserna då man spår – framför allt då det gäller människorna i våra liv och hur vår omgivning påverkar oss i relation till vår egen utveckling och våra livsmål.

Så att vara sierska är en härlig gåva – en blandning av vetenskap och mystik, en gåva som vissa föds med och andra utvecklar med tiden genom att komma i samklang med livsväven själv.

Ur det rökelsefyllda rummet,

Elisa